ANNA: oktober 2010

Tillstånd: Mätt. Trött. Nöjd. Saknad. Sugen.

Dagslogg:

körde till Uppsala - plugg - dålig föreläsning - fika med klassen - hem - sthlm på avskedsmiddag för Mathilda som åker till aus imorgon - tillbaka i Uppis igen - läggdags

Jag och Jojo kom precis hem efter en lite middagstrip till Sthlm. Vi avnjöt en god middag på Supper på Tegnergatan 37. Otroligt trevlig personal, stämning och atmosfär. Supper var även en favorit i Åre där vi ofta hamnade in på småtimmarna för sista drinken eller ölen som man egentligen varken behövde eller hade råd med, men så var det.

Maten är helt fantastisk, sydamerikans inspirerad tapas typ. Vi åt allt ifrån scampi till kycklingvingar till sötpotatispure och gnocchi. Rekommenderas starkt!

Hur som haver så ska iallafall Mathilda och Simon åka till Australien imorgon och jag måste erkänna att det finns en del av mig som avundas dom som har allt det där roliga och spännande framför sig. Dock så är jag så glad över de erfarenheter, människor och minnen jag fick med mig hem och jag vet att det aldrig riktigt skulle bli samma sak igen. Jag var väldigt redo att åka hem när jag gjorde det. Nu känns det bara kul att det alltid går att åka tillbaka och det kommer att kännas som ett andra hem. Suget växer ju självklart en del när det ryktas att det här ska bli den kallaste vintern på 1000 år. Hallå! Jag trodde det var förra vintern.

Jag önskar mina vänner allt gott på resan. Mathilda är verkligen som klippt och skuren för Australien jag är glad att de två kommer att hitta varandra.

Ett år går såå snabbt och det är inte förrän man är hemma som det riktigt går att ta in allt det där bra och underbara som man fick vara med om. Det är tyvärr inte riktigt heller förrän nu som man börjar inse att det var just det, underbart och fantastiskt, även fast jag visste det någonstans hela tiden där så måste det få sjunka in riktigt ordentligt för att minnet och känslan av det ska bli så bra som möjligt.

Då kommer vi ju in på det här med mindfullness. Är det någon som har prövat denna konst, förutom min mamma som påstår att hon är mindfull nästan hela tiden om hon övar varje dag?

Jag har mycket att lära och en lång väg att gå. Kan liksom aldrig riktigt leva i nuet utan jag svävar gärna i väg och tänker på de saker och göromål som ligger framför mig eller det som jag redan har gjort. Varför är det så? Jag vill verkligen lära mig att uppskatta nuet och stunden. Jag tycker om att låta mina tankar ta över lite tror jag. Det kanske bara blir så när man vill göra precis allting på en gång och i tankens värld finns det liksom ingen plats för kompromisser.

Tips?

För att förstärka den känslan så bjuder jag på ett bildregn av mina känslor.