Skön rastlöshet!

Alla dessa val. Jag kan verkligen inte bestämma mig om jag ska ta ett dopp i poolen, läsa vidare i hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, beställa en kaffe eller ta en tupplur i solstolen.

Just nu befinner vi oss i mui ne i Vietnam. Det är en liten fiskeby som på senare år har utvecklats till en allt mer populär turistort, på gott och ont! Som turist är man sjukt uppskattad här och sättet man blir bemött på är helt fantastiskt! Vietnameser är otroligt gästvänliga och de vill verkligen att vi ska uppskatta deras land och hem. Det gör vi också! Maten är helt underbar, stränderna är vackra och människorna är trevliga. Mycket av den fantastiska upplevelse jag beskriver är självklart också vårt hotells förtjänst. Vi lyckades via agoda.com klicka oss till ett nyöppnat lyx lyx lyx hotell som var några gäster kort, närmare bestämt typ 100 rum. Efter en mycket kort överralningsrunda från Fredrik, Richard och Erik så satt vi i taxin på vår väg upp till paradiset. I lobbyn väntade de på oss med färskpressad juice och en varm handduk och på den vägen har det fortsatt. Till och med Facebook som är spärrat på många ställen i Vietnam fungerar felfritt, till och med på iFånen som jag i skrivande stund använder mig av vid poolkanten :) Att de nästan blir förolämpade när man vill göra något själv (typ lägga ut handduken) har jag lite svårt att vänja mig vid, tvärtom så tycker jag inte att de ska behöva göra mitt men som mycket annat är det bara att tacka och le :)

Även utanför SealinksBeachHotels golfbana, pooler, tennisbanor, fantastiska massager och murar så har mui ne verkligen levererat. Handikappad som jag är så fick jag till min egen besvikelse inte chansen att pröva på kitesurfing som verkar vara superpoppis här på stranden. Jag får helt enkelt komma tillbaka :)

Några dopp i poolen till den är det lunchdags innan eftermiddagen bjuder på äventyr på vita och röda sanddyner.

Tillbaka till beslutsångesten :)

3 år senare, klokare eller mer förvirrad?

Anna vid skiljevägen-2007

Val, ett ständigt återkommande ord i mitt liv. Ett litet ord som påverkar mig och många runtomkring mig så mycket mer än vad jag är medveten om, vilket leder mig till frågan; tänk om? Tänk om jag hade låtit verkligheten hinna ikapp de där vintermånaderna för nästan två år sen? Tänk om Du och Jag aldrig hade blivit Vi? Tänk om?! Det är ju faktiskt valen som gör mitt liv till just MITT.

Det första stora valet, jag var femton förvirrad och otroligt sugen på livet, och frågan löd; vilken gymnasielinje skulle jag välja? Ett sort beslut som faktiskt stängde fler dörrar än vad som öppnades. Nu står jag här efter snart tolv lärorika år i skolan vid min alldeles egna skiljeväg, som för mig består utav cirka tusen olika vägar, vilken är min?

Jag skäms lite över att jag våndas inför det nästkommande valet. Det mest skrämmande men samtidigt det absolut roligaste jag kommer att göra dittills i livet ligger ju framför mig, så vad är mitt problem?

Jag har haft 18 otroligt trygga, roliga och händelserika år i livet, men framförallt år som hat bestått av andra människors val, och nu vet jag att allt är upp till mig.

Samhällets krav och förväntningar flåsar mig ständigt i nacken, krav och förväntningar som leder mig till frågorna: Lång eller kort utbildning? Spara eller slösa? Satsa eller slöa? Resa eller plugga?

Min fråga lyder: Varför inte göra allt?! Resa och plugga samtidigt, jobba under resan, slösa pengar i mängder på upplevelser och kunskap. Det man vinner på erfarenhet, insikt och de kontakter man får är oersättligt.

Nu vet jag. Min väg ska vara bred och ha många filer med många på- och avfarter och endast ett fåtal väldigt viktiga skyltar så jag inte vet vad som väntar bakom nästa kurva.

Hej österskär

Roslagsbanan, I haven't missed you. Det är kvalmigt, klibbigt och allmänt omysigt att åka det blå tåget en eftermiddag som denna. Folk runtomkring mig ser ut som om de vill gå i ide och personen mitt emot har en riktigt oattraktiv odör. Varenda du-dunk sitter inpräntat i benmärgen och jag vet exakt vad som kommer härnäst utanför fönstret. Deppigt? Ja! Det finns dock mycket fina minnen som bara skulle kunna ha inträffat på denna begränsade omatchande yta på de 20-40 min vi har delat för att påbörja många nya äventyrliga dagar tillsammans.

Dear Mr president

Kära Barack,
Vi är två tjejer på 22 jordsnurr som varje dag önskar oss att få bo och jobba i ditt land. Vi tycker att det här med ditt och mitt är lite överskattat och förstår inte riktigt varför du kan bestämma att vi inte får komma. Vi är öppna, glada, arbetsvilliga och gillar att jobba med nya människor och i grupp. Vi har mycket olika erfarenheter och skulle passa på de flesta jobben som erbjuds, speciellt i området runt San Diego, närmare bestämt La Jolla. Du som är ifrån Hawaii borde ju förstå hur det är att vilja flytta till Amerika.

Ser framemot ditt svar.
Med vänliga hälsningar
P.s Vi gillar barn om du skulle behöva barnvakt någon gång D.s

Världens finaste lillebror.

Cinque terre, Juli 2010

Kärlek

Puff

-

Mosig i huvudet

Av någon anledning trodde jag att jag skulle ligga här på sjukhuset och plugga nu. Så är inte fallet. Är såå himla trött.

Det är iallafall kul att jag hamnade brevid en tjej i min egen ålder som är supertrevlig. Vi ska titta på Robinsson. Jippii

Trollskogen

Tack för en fantastisk dag!

Idag fyllde jag 22 år. Det känns precis likadant som igår, jag kommer dock att somna med ett leende på läpparna för att jag har verkligen de bästa vännerna man kan önska sig. Alla är såå fina. Om jag var dubbelt så gammal så hade jag nog fällt en tår eller två av lycka. Sånt kommer med åren, tror jag.

Lycka!

TACK TACK TACK!

Världens finaste tårta!

Bond var här såklart. Daniel Craig var det som spanades på av alla under lunchen på stocken.

Manly, i'm stuck on you

Tillstånd: Mätt. Trött. Nöjd. Saknad. Sugen.

Dagslogg:

körde till Uppsala - plugg - dålig föreläsning - fika med klassen - hem - sthlm på avskedsmiddag för Mathilda som åker till aus imorgon - tillbaka i Uppis igen - läggdags

Jag och Jojo kom precis hem efter en lite middagstrip till Sthlm. Vi avnjöt en god middag på Supper på Tegnergatan 37. Otroligt trevlig personal, stämning och atmosfär. Supper var även en favorit i Åre där vi ofta hamnade in på småtimmarna för sista drinken eller ölen som man egentligen varken behövde eller hade råd med, men så var det.

Maten är helt fantastisk, sydamerikans inspirerad tapas typ. Vi åt allt ifrån scampi till kycklingvingar till sötpotatispure och gnocchi. Rekommenderas starkt!

Hur som haver så ska iallafall Mathilda och Simon åka till Australien imorgon och jag måste erkänna att det finns en del av mig som avundas dom som har allt det där roliga och spännande framför sig. Dock så är jag så glad över de erfarenheter, människor och minnen jag fick med mig hem och jag vet att det aldrig riktigt skulle bli samma sak igen. Jag var väldigt redo att åka hem när jag gjorde det. Nu känns det bara kul att det alltid går att åka tillbaka och det kommer att kännas som ett andra hem. Suget växer ju självklart en del när det ryktas att det här ska bli den kallaste vintern på 1000 år. Hallå! Jag trodde det var förra vintern.

Jag önskar mina vänner allt gott på resan. Mathilda är verkligen som klippt och skuren för Australien jag är glad att de två kommer att hitta varandra.

Ett år går såå snabbt och det är inte förrän man är hemma som det riktigt går att ta in allt det där bra och underbara som man fick vara med om. Det är tyvärr inte riktigt heller förrän nu som man börjar inse att det var just det, underbart och fantastiskt, även fast jag visste det någonstans hela tiden där så måste det få sjunka in riktigt ordentligt för att minnet och känslan av det ska bli så bra som möjligt.

Då kommer vi ju in på det här med mindfullness. Är det någon som har prövat denna konst, förutom min mamma som påstår att hon är mindfull nästan hela tiden om hon övar varje dag?

Jag har mycket att lära och en lång väg att gå. Kan liksom aldrig riktigt leva i nuet utan jag svävar gärna i väg och tänker på de saker och göromål som ligger framför mig eller det som jag redan har gjort. Varför är det så? Jag vill verkligen lära mig att uppskatta nuet och stunden. Jag tycker om att låta mina tankar ta över lite tror jag. Det kanske bara blir så när man vill göra precis allting på en gång och i tankens värld finns det liksom ingen plats för kompromisser.

Tips?

För att förstärka den känslan så bjuder jag på ett bildregn av mina känslor.

Så här fin födelsedagsfrukost fick jag förra året av Juni och Lina. Tack igen brudar. Ni är fina.

Godnatt!

Favvo #2

When life gives you lemons, make.. what?

Jag är Jag.

Jag är naiv.

Jag är svag för dig.

Jag är stark för dig.

Jag ler när jag måste.

Jag är glad när jag vill.

Jag vill mer än jag kan.

Jag är den jag är hela tiden.

Jag är modig när det gäller.

Jag uppskattar de som inspirerar mig.

Jag vet inte alltid vad som är bäst för mig.

Jag kan gå långt för dom som står mig nära.

Jag är villig att ändra mig för dom jag älskar.

Jag kan dansa när precis när jag känner för det.

Jag kommer alltid att vara tacksam för dom som bryr sig.

Jag vill vet vart jag ska.

Favvo #1

Iheartyou

Dansmarathon på stocken med Gabbsan och Richard verkar bli en återkommande sysselsättning varje torsdag. Rolig kväll. Rolig morgon. Rolig Kjell med randig pyjamas och köttfärsrea.

Mindre rolig helg med mindre rolig uppsats att skriva. Ser sååå framemot nästa fredag då Stockholm kallar och We will rock you står kladdat i kalendern.

"Livet är en big climb men ibland kan det vara kul att gå på hajk" - Juni 22 år

GODNATT

Har funderat lite nu..

och jag tycker nog att resten av partierna har missat något i sin politik.

http://www.expo.se/2010/48_3364.html

Check it out!

Ge sig!

Jag tycker verkligen att det är upprörande att 5.7% av Sveriges befolkning (de som faktiskt pallrade sig till vallokalerna) vill fokusera så mycket på frågor som får andra människor att må dåligt. KOM IGEN liksom. Om du inte orkar bry dig om andra människor så är det ditt val, men att aktivt välja att stötta ett parti som trakasserar och kränker människor känns ju helt orimligt.

Vet inte hur mycket Jimmie Åkesson har varit ute och rest i sitt liv och faktiskt pratat med andra kulturer och religioner (tveksam till om han ens har lämnat Skåne förrän igår) men jag hoppas att han får veta att han med sin valrörelse har förstört för så många, framförallt unga svenskar, som idag är ute i världen och representerar Sverige. Jag vet inte om jag kommer att vara lika stolt nästa gång jag är ute i världen, vet inte ens om jag kommer att prata om Sverige med en varm ton.

Tack som fan för att Ni har pajjat hur resten av världen ser på oss. Egoistiska svin. Sluta veva också är ni gulliga.

Ni har ju dock motiverat mig att plugga järnet och bredda min kunskap så att de som faktiskt kan något och bryr sig om världen utanför en radie som innefattar ens egen patetiska bubbla kan få lite inflytande och trovärdighet.

Kulturer är roligt och alla kan inte vara bra på allt. Det är ju därför vi ska lära oss av våra misstag. Right?

Tror man tillräckligt mycket så kommer det att hända.

Tack för en fantastisk kväll.

Längtan

Jag trivs här. Har mina fina vänner, en bra lägenhet, läser en bra kurs och har en bra plan.

Men.

Jag vill resa. Spelar egentligen inte så stor roll vart. Högt upp på listan står ju självklart LA, Vancouver och Sydney. Vill bara träffa lite nytt folk, känna på kulturen och utnyttja dagen på det där sättet man bara kan göra när man inte är hemma. Jag tror att jag liksom gillar rese-Anna på ett annat sätt än vad jag gillar plugg-Anna. Nu ska plugg-Anna gå och fokusera lite, stänga ner bilder fulla av minnen och öppna sitt fina röda kompendie.

Hur randig är du?

Oj, vilken trött dag. Och sjukt kreativ. Vi har haft Innovation days på Cemus i två dagar nu och jobbat mot företag med hållbarhetsfrågor. Har fått höra på många bra ideer som faktiskt skulle gå att genomföra ganska snart. Inspirerande får vara dagens ord.

Dagen började dock med att J och A trillade lite fulla genom kyrkogården för att komma till skolan. Vi kändes ungefär på samma nivå som de 6 feet under under. Detta var ett resultat av gårdagens pubrunda. Att man inte kunde räkna ut att det skulle gå så när man var på 8 nationer som avslutades med stocken.

Äta. Duscha. Sova.

Imorgon blir det inflyttningsfest. Jipiii.

tröttis.

Fjunsan är min bästa vän, hon lärde jag känna för länge sen. En dröm vän.

Bra pubrunda, bra vänner. JAG VILL SOVA.

Pusss over and out

Grattis Mormor!

Igår samlades vi hela släkten hemma hos oss för att kalasa. Jättekul att träffa Johanna och Charlotte, länge länge sen. Charlotte ska bli Mamma. En liten liten ny människa kommer in i vår familj om två veckor. Helt sjukt.

Tillbaka till böckerna och verkligheten.