Skön rastlöshet!

Alla dessa val. Jag kan verkligen inte bestämma mig om jag ska ta ett dopp i poolen, läsa vidare i hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, beställa en kaffe eller ta en tupplur i solstolen.

Just nu befinner vi oss i mui ne i Vietnam. Det är en liten fiskeby som på senare år har utvecklats till en allt mer populär turistort, på gott och ont! Som turist är man sjukt uppskattad här och sättet man blir bemött på är helt fantastiskt! Vietnameser är otroligt gästvänliga och de vill verkligen att vi ska uppskatta deras land och hem. Det gör vi också! Maten är helt underbar, stränderna är vackra och människorna är trevliga. Mycket av den fantastiska upplevelse jag beskriver är självklart också vårt hotells förtjänst. Vi lyckades via agoda.com klicka oss till ett nyöppnat lyx lyx lyx hotell som var några gäster kort, närmare bestämt typ 100 rum. Efter en mycket kort överralningsrunda från Fredrik, Richard och Erik så satt vi i taxin på vår väg upp till paradiset. I lobbyn väntade de på oss med färskpressad juice och en varm handduk och på den vägen har det fortsatt. Till och med Facebook som är spärrat på många ställen i Vietnam fungerar felfritt, till och med på iFånen som jag i skrivande stund använder mig av vid poolkanten :) Att de nästan blir förolämpade när man vill göra något själv (typ lägga ut handduken) har jag lite svårt att vänja mig vid, tvärtom så tycker jag inte att de ska behöva göra mitt men som mycket annat är det bara att tacka och le :)

Även utanför SealinksBeachHotels golfbana, pooler, tennisbanor, fantastiska massager och murar så har mui ne verkligen levererat. Handikappad som jag är så fick jag till min egen besvikelse inte chansen att pröva på kitesurfing som verkar vara superpoppis här på stranden. Jag får helt enkelt komma tillbaka :)

Några dopp i poolen till den är det lunchdags innan eftermiddagen bjuder på äventyr på vita och röda sanddyner.

Tillbaka till beslutsångesten :)

3 år senare, klokare eller mer förvirrad?

Anna vid skiljevägen-2007

Val, ett ständigt återkommande ord i mitt liv. Ett litet ord som påverkar mig och många runtomkring mig så mycket mer än vad jag är medveten om, vilket leder mig till frågan; tänk om? Tänk om jag hade låtit verkligheten hinna ikapp de där vintermånaderna för nästan två år sen? Tänk om Du och Jag aldrig hade blivit Vi? Tänk om?! Det är ju faktiskt valen som gör mitt liv till just MITT.

Det första stora valet, jag var femton förvirrad och otroligt sugen på livet, och frågan löd; vilken gymnasielinje skulle jag välja? Ett sort beslut som faktiskt stängde fler dörrar än vad som öppnades. Nu står jag här efter snart tolv lärorika år i skolan vid min alldeles egna skiljeväg, som för mig består utav cirka tusen olika vägar, vilken är min?

Jag skäms lite över att jag våndas inför det nästkommande valet. Det mest skrämmande men samtidigt det absolut roligaste jag kommer att göra dittills i livet ligger ju framför mig, så vad är mitt problem?

Jag har haft 18 otroligt trygga, roliga och händelserika år i livet, men framförallt år som hat bestått av andra människors val, och nu vet jag att allt är upp till mig.

Samhällets krav och förväntningar flåsar mig ständigt i nacken, krav och förväntningar som leder mig till frågorna: Lång eller kort utbildning? Spara eller slösa? Satsa eller slöa? Resa eller plugga?

Min fråga lyder: Varför inte göra allt?! Resa och plugga samtidigt, jobba under resan, slösa pengar i mängder på upplevelser och kunskap. Det man vinner på erfarenhet, insikt och de kontakter man får är oersättligt.

Nu vet jag. Min väg ska vara bred och ha många filer med många på- och avfarter och endast ett fåtal väldigt viktiga skyltar så jag inte vet vad som väntar bakom nästa kurva.