Hej österskär

Roslagsbanan, I haven't missed you. Det är kvalmigt, klibbigt och allmänt omysigt att åka det blå tåget en eftermiddag som denna. Folk runtomkring mig ser ut som om de vill gå i ide och personen mitt emot har en riktigt oattraktiv odör. Varenda du-dunk sitter inpräntat i benmärgen och jag vet exakt vad som kommer härnäst utanför fönstret. Deppigt? Ja! Det finns dock mycket fina minnen som bara skulle kunna ha inträffat på denna begränsade omatchande yta på de 20-40 min vi har delat för att påbörja många nya äventyrliga dagar tillsammans.